Mills Blogg

Den genialiske bandledaren i e.s.t (Esbjörn Svensson Trio) är död.

Jag önskar jag kunde skriva en dödsruna honom värdig, men det kan jag inte. Allt jag kan göra är att uppmana eventuella läsare som inte är bekanta med Esbjörns musik, att se på denna liveupptagning av "Serenade for the Renegade" och att upptäcka en av de största inom svensk musik någonsin.

e.s.t bjöd mig på den bästa musikupplevelsen jag haft när jag såg trion i det gamla kalkbrottet Dalhalla norr om Rättvik för två år sedan. Bevisligen kan en del musik förändra synen på livet. Bevisligen skördar döden sina offer orättvist...

Vila i frid Esbjörn...

...och kram till din familj och de två tredjedelar av bandet som saknar dig... Och kram till Dig Esbjörn...

Mill

Det vankas semifinal mot Chelsea i Champoins League ikväll. Märkligt nog är focuseringen på matchen på de Liverpool-forum jag kollat bara 50%, de övriga 50% är riktade på ägarfrågan. George "Rakhyveln" Gillett och Tom "Hickan" Hicks ägande av klubben har besannat de värsta farhågorna från de mest pessimistiska fansen. De två cowboysarna bråkar internt och är inte överens om någonting vad det verkar. De lovade guld och gröna skogar. De lovade att den nya arenan skulle börja byggas 60 dagar efter deras övertagande av klubben. Nu, efter 440 dagar, har fortfarande inte spaden sats i jorden... jo föresten, igår gävde några liverpoolfans upp de första kokorna i en protestaktion, men någon officiellt grävande har inte inletts. Det är med sorg, ilska och oro som liverpoolfans över hela klotet följer såpan "Hicks/Gillett - The Alien Cowboys In Livepool", men det är med förväntningar, hopp och nervositet vi väntar på kvällens avspark.

You'll Never Walk Alone

Kram

Mill

Andra bloggar om: Champions Legue, Chelsea, George Gillett, Liverpool, Liverpool FC, Tom Hicks och You'll Never Walk Alone

På torsdagen den 3 april läste jag en insändare i Värmlands Folkblad. Jag har nu skrivit en replik på den och lägger ut den här (publicerad i VF 7 april 2008, länk).

Angående Gunnar Flybergs insändare i VF torsdag 3 april 2008.

Gunnar har helt rätt när han påpekar att klimatet ständigt har förändrats i Jordens historia. Här i skandinavien exempelvis, har vi ju som bekant haft både istid och ett ljumt klimat bara de senaste årtusenderna. Jorden ändrar ständigt lutningsgrad, de magnetiska polerna byter plats, solen har sina aktivitetscykler, vulkaner släpper ut stoff i atmosfären och havsströmmar ändrar riktning. Många faktorer påverkar klimatet och osäkerheten i klimatforskningen är stor. En sak är dock forskarsamfundet rörande överens om och det är att klimatet aldrig, i jorden 5 miljarder år gamla historia, förändrats så radikalt som det gör just nu. Polarisarna smälter i allt snabbare takt och ekosystemen där håller fullständigt på att kollapsa. Pingvinerna i syd och isbjörnarna i norr går en dyster framtid till mötes. Öknar breder ut sig vid ekvatorn och grundvattnet sjunker betänkligt på många håll medan nederbörden i skandivavien ökar markant. I denna situation vill inte Gunnar Flyberg ta något som helst ansvar för att rädda det som räddas kan. Iställer vill han stoppa huvudet i sanden och antyder att det är tredje världen som är boven i dramat. Gunnar Flyberg tycks mena att det inte finns någon anledning till att vi, i den rika industrivärlden, behöver ändra vår petroliumdoftande livsstil. Kanske ska jag lita på Gunnar Flyberg? Det låter ju undebart att slippa göra avkall på bekvämligheterna! Gunnar verkar ju vara ordentligt insatt i ämnet och antagligen är väl miljöforskingen någon slags skrämselpropaganda. Jag förmodar att det är miljölobbyister som skriver hela angendan i debatten och att de satellitfoton över polarisarna som publicerats med största sannorlikhet är förfalskningar. Vad vet jag, en terminalarbetande konstnär, om klimatforskning? Vad vet forskarna och hur kan man lita på att de inte lurar oss? Nä gott folk. Jag tycker att vi ska lita på Gunnar Flyberg i denna fråga och forsätta vårt levene som om inget hänt. Det är antagligen bara naturliga fluktuationer i klimatet vi nu ser planeten drabbas av. Så kära läsare, på med skygglapparna, tanka 98 oktan och sedan kör vi så det ryker!

Kram alla pinviner och isbjörnar

Mill

Andra bloggar om: miljöhot, klimatförändringar, växthuseffekten och växthusgaser

Det tillsätts utredningar till höger och vänster. Den senaste i raden har efter mycket kliande i huvudet kommit fram till att staten ska ta ansvar för att evakuera sina medborgare från ett krisområde. Detta kan tyckas självklart, men det krävdes tydligen en hel del huvudbryderi för att komma fram till ett sådant beslut. Det är bara en hake (det är alltid en hake gott folk). Den nödställde svenske medborgaren får själv betala statens godhjärtade och heroiska insatts.

Tänk er följande senario. Du har gnetat, sparat och slitit i ditt anletes svett och lyckats med bedriften att under ett par år sparat ihop till din drömresa. Du tömmer din kassakista och lägger hela sparkapitalet på resan. I slutet på din undebara vistelse i Långbortistan utbryter det värsta vulkanutbrottet i mannaminne och all infrastruktur brakar samman. Läget är förtvivlat och kaoset totalt. Då kommer en svenskskyltad Herkules inflygande och landar. Ur kliver vår välskräddade och eminente försvarsminister, Sten Tolgfors (m) med ett holywoodsmile på läpparna.

- Välkomna ombord gott folk, säger Sten till dig och den lilla skara förtvivlade svenskar som samlats vid flyplatsen. Lättad och glad att snart kunna återvända hem till din familj, söker du dig mot ingången till flygplanet. Men se där är det stopp. Efter uppvisande av din svenska pass blir du upplyst om att du själv får bekosta resan hem. Saken är bara den, att ditt bankonto är lika välfyllt som en uttorkad flodbädd i Sahara och din lön räcker med nöd och näppe till räkningar och mat. Kronofogden nafsar dig i hälarna. Dina föräldrar sitter inne med en pension som gör att de får bo på en parkbänk och leva på kattmat. Du har helt enkelt inte råd att bli "räddad". Snopet ser du hur välbärgade 40-talister äntrar flygplanet medan du och några fattiglappar till blir lämnade åt ert öde på det resmål som en gång var en idyll, men som nu är ett svavelstinkande, lavafyllt helvete. Ni ser hur den halvfyllda Herkulesen tar till väders och försvinner ovan de giftiga gasmolnen. Hoppet för dig och övriga svenskar står nu till att någon annan nation har förbarmande med er och låter er fylla upp någon restplats på deras flyg. Kanske kan ni ta er ur detta Hades rike. Ni kommer inte hem, men ni kommer kanske där ifrån i alla fall.

Man kan eventuellt tycka att detta är hjärtlöst och orättvist av den svenska staten, men man får väl skylla sig själv om man inte har sett till så att man har pengar. Det är som med tandvård och mycket annat här i landet; har du inte pengar får du klara dig bäst du kan. En vacker (förvisso svavelstinkande) dag, kan du få se dig själv sitta tandlös i ett katastrofområde och begrunda ditt sorgliga öde medan regeringen hyllas hemma i svedala för sin humana och modiga insatts som räddat så många samhällsnyttiga medborgare från en vulkans raseri.

Snipp, snapp, snut, så var sagan slut.

Kram, du tandlöse, fattige svenske medborgare.

Mill

Jag är inte den som tycker om att ha fullspäckat program. Jag vill gärna ha luckor i schemat med gott om tid att göra ingenting.  Många är helt oförstående till mitt intresse för ingenting och menar att ingenting är trist och fantasilöst. Jag anser att ingenting är njutbart av den enkla anledningen att om man plötsligt får för sig att gör någonting, ger ingenting ett generöst utrymme för att spontant kunna företa sig någonting eller någonting annat. Bara den friheten gör att jag riktigt kan gosa ner mig i ingenting och med ett fånigt leende på läpparna få för mig att fortsätta med att göra ingenting en stund till.

Allt för många människor tar sig aldrig tid till att göra ingenting. Istället ägnar de sig åt att skaffa sig stressrelaterade åkommor i sådan grad att de blir stressade av att göra ingenting. De springer efter livet som om det skulle springa ifrån dem om de inte jagade livet ur sig för att hinna med det. Mitt råd till dessa människor är att sätta sig ner och göra ingenting. Då kommer även livet stanna upp. Det kommer att försiktigt smyga fram från sitt gömsle, nosa försiktigt och efter en stund börja stryka sig mot deras ben. Har dessa människor då bara tålamod, kommer livet krypa upp i deras knä, slå sig till ro och låta sig klappas och spinna i harmoni. Livet kommer att närvar om man gör ingenting ibland.

Den här helgen kommer dock inte erbjuda något utrymme åt ingenting. Aktiviteter avlöser varandra och det är bara att ta tjuren vid hornen och bita i det sura äpplet. Inte för att det är några tråkiga aktiviteter som hägrar, men ingenting kommer i högsta grad att lysa med sin frånvaro och det kommer jag att sakna. Ingenting kommer att fattas mig.

På fredag ska jag först sova då jag jobbat natt på terminalen Terminal. Sedan ska jag till ateljén och måla. På kvällen är det förhandsvisning av Per Kirkebys utställning på Kristinehamns konstmuseum. Förvisso har jag redan sett utställningen då jag hängt den, men det är alltid trevligt att mingla omkring bland kulturfolket, få sig ett glas vin och ett par snittar i en miljö med magnifik samtidskonst.

Lördagen inleds med innebandy som följs av obligatorisk bastu och pilsner. Sedan bär det av på vernissage. En undebar konstnär, tillika mycket god vänn, ställer ut och passar påpassligt på att fylla 50 bast. Sedan har jag tänkt att få några timmar i ateljén till att själv måla och njuta av någon öl. Sedan bär det av för att fira ovanstående konstnär och födelsedagsbarn. Lördagsnatten kommer att bli till söndagmorgon innan jag får krypa ner i sänghalmen är jag rädd.

Söndagen kommer att ägnas åt att bota den obligatoriska bakfyllan (det är nämligen mer regel än undantag att detta tillstånd drabbar mig dagen efter, då jag helt klart är alkoholallergiker), skräpmat och måleri. På kvällen släpar jag mig ner till Puben-som-visar-fotboll-på-storbildskärm för att se Liverpool äta upp Everton i Merseysidederbyt.

Detta blir en helg som kommer att vara slut innan jag hunnit reflektera över att den överhuvudtaget börjat. En helg i konstens, alkoholens och idrottens tecken. En helg fylld av trevligheter och minnen men i stor avsaknad av ingeting. En helg som gör att jag får kompensera med att i stor utsträckning göra ingenting nästa helg.

Kram till alla som behöver bekanta sig med ingenting.

Mill